I Hunnestads socken i Halland föddes enligt kyrkoboken årets första barn den 12 februari år 1817, det var en son till Pehr Svensson och Gunnil Andersdotter i Gårdakärr. Han döptes nästa dag till Bengt. Faddrar var Ingeborg Gustafsdotter i Blixt Storegården, Olof Andersson Domaregården, Sven Olsson vid Bäcken, drängen Peter Svensson i Storegården samt Anna och pigan Johanna Lidberg i Klockaregården.

Pehr Svensson var född år 1770 och var 47 år då Bengt föddes, hustrun Gunnil var född 1778 och var nu 39 år gammal. De hade haft en annan son som också kallats Bengt, han föddes 1809 men gick bort i september 1816 endast 7 år gammal av ‘bröstfeber’. Pehr och Gunnil hade också haft en dotter, Anna Catharina född 1811 med hon dog 1813, endast två år gammal av en oangiven sjukdom. Enligt kyrkoboken hade de även fått ett dödfött barn i januari 1815.

Då Bengt var sju år gammal gick fadern Pehr Svensson bort i februari 1825 av bröstfeber, han var då 54 år gammal. Modern Gunnil gifte om sig med drängen Sven Antonsson (född 1797) två år senare. Bengt växte upp i Gårdakärr hos modern och styvfadern, i husförhörslängden beskrivs han som ‘styfson’ Bengt Pehrsson.

Då Bengt var omkring 20 år gammal tog han över som åbo på gården, Gårdakärr nr 17 var ett så kallat kyrkohemman. Han gifte sig år 1839 med Elmina Svensdotter från Sibbarp (född i oktober 1816); sonen Peter August föddes i december 1839 och dottern Severina Gustafva 1842 (hon dog samma av en bröstsjukdom).

Bengt och Elmina är nämnda i ett sockenstämmoprotokoll från den 22 oktober 1843, efter att sockenstämman hållit ett möte i Hunnestads Kyrka. Protokollet redogör för Elminas ‘sinnessvaghet’ och att hon hade blivit alltmer ‘våldsam och svår att behandla och vårda’, samt att maken Bengt begärt prästbevis för att ansöka om att få henne inlåst på Hospitalet i Göteborg. Hon hade redan varit på ‘Profcur’ på lasarettet i Varberg året innan. Dokumentet visar bl a att ‘hennes sysselsättning i friska tillståndet’ var spinning och vävnad m m ‘som tillhörer hennes stånd’. Ingen hade märkt av någon sinnessvaghet förrän i juli 1842 då hon ‘yttrades uti något slag underligt bekymmer och att hon icke ville göra annant än läsa omkring 2:ne dagar’. Innan hon blev sjuk hade hon varit ‘mera glad, liflig, nöjd med sin ställning, stilla och foglig mm’ och hon hade fört en stilla och anständig levnad.

Protokollet fortsätter att spekulera om vad orsaken till hennes sjukdom kunde vara såsom ‘häftige eller ihållande passioner, sorg, fruktan..hat, afund, hämnd, felslagna förhoppningar, olycklig kärlek, svartsjuka, svåra husliga förhållanden ellen en vanvårdnad eller försummad Psykisk uppfostran’ eller fysiska orsaker som våld, slag, ‘mjölkkastning’, ‘hysteriska eller hypokondriska lidanden’, ‘fallandesot’ etc men ingen kände till att hon drabbats av någon av dessa orsaker. Det enda troliga var ‘Barnsängen, ty några Veckor efter denna blef Elmina Svensdotter sinnessvag, men icke kunde man säga att Barnsängen var dertill orsaken, ty den var mera lätt än svår’. ‘Religions svärmeri eller falska åsigter och villade begrepp’ uteslöts också att ha ‘vållat sinnesrubbningen’.

Det är inte kännt ifall Elmina togs in på något hospital eller om hon fortsatte vara sjuk, men hon fick flera barn med Bengt de följande åren: Sven Gustaf i mars 1845, Olena i augusti 1847 (död i januari 1849 av dragsjuka), Anna Beata i september 1849, Olena i september 1851 (död i februari 1853 av en bröstsjukdom), Johanna Olivia i jan 1854 (död i april 1855 av kikhosta), Severina Olivia i april 1856 (död i maj 1861 av kikhosta) och Josephina i augusti 1860 (död i feb 1861 av en bröstsjukdom). Bengt och Elmina fick sammanlagt minst åtta barn men endast tre överlevde till vuxen ålder.

Elmina gick bort i april 1879 i sviterna av en lunginflammation, hon blev 62 år gammal. Bengt Pehrsson bodde ensam kvar på Gårdakärr med dottern Anna Beata fram till sin död 10 år senare, i mars 1889. Enligt Död- och Begrafningsboken för Hunnestad var orsaken ‘ålderdomsaftyning’, han blev 72 år gammal. Han var vid sin död beskriven som undantagsman.

Enligt bouppteckningen efter Bengt så bodde nu sonen Peter August på nr 3 Blixtorp i Hunnestad, sonen Sven Gustaf bodde i Spannarp och dottern Anna Beata var fortfarande ogift och bodde hemma. Boupteckningen visar att Bengt inte ägt något hus eller land men bland tillgångarna fanns 11 porslins tallrikar och en karott, två ‘karaffiner’ och två ljusstakar av glas, en dricktunna, en järngryta, en spegel, ett skrin ‘med diverse’, sex par knivar och gafflar samt sex skedar och en spegel. Möblerna bestod av ett bord, en matskänk, en ‘fjädervagn’, en gammal draglåda, tre stolar, en kista samt en säng med två huvudkuddar, ett linne- och ett yllebolster samt tre ‘linnewar’. Bouppteckningen redovisar också att han ägde ett par glasögon, en mindre sax och en dosa, samt en ‘pastilla’, en psalmbok och en årgång av M F Roos ‘Betraktelser’. Även hans kläder finns nedskrivna i dokumentet: tre kostymer av ‘drab kläde’ och av ‘stoff’, åtta par byxor, tre rockar, tröjor och skjortor, en ‘klädd pels’, två västar, fem halsdukar, en hatt och en mössa, två par kalsonger, tre par strumpor, två ‘bindtröjor’ samt ett par stövlar och ett par pjäxor. Slutligen ägde Bengt även fyra stycken ‘fårkreatur’.

Källor
http://www.arkivdigital.se:
Kyrkobok för Hunnestad CI:4 (1806-1869)
Bouppteckning 1889 Himle Häradsrätt FIIa:52, bild 5240
Husförhörslängder för Hunnestad, AI:1 – AI:7

Sockenstämmoprokoll på http://www.lokalhistoria.nu

Advertisements